polynom [pollynå´m]
Ett antal algebraiska termer som förenas med plustecken och/eller
minustecken. Ordet polynom kommer av ett grekiskt och ett latinskt ord
som betyder många respektive namn. Se också algebra.
Ex: 5x2 + 3y – 4 (fem x två plus tre y minus fyra). 5x2 ska
tolkas som 5·x·x och 3y som 3·y.
Binom [binå´m]. Ett polynom som har bara två termer. Ordet
kommer av två latinska ord som betyder två och namn.
Ex: 2a + 7 (två a plus sju). 2a ska tolkas som 2·a.
Variabler och konstanter. En
variabel är, ungefär, en egenskap,
”något som kan anta olika värden”. I algebra betecknas variabler med
bokstäver. En konstant är något som är fixt, oföränderligt. Konstanter
betecknas med tal eller med bokstäver (vanligen från alfabetets början).
Ex: I 5x2 + 3y – 4 är x och y variabler och 5, 3 och –4
konstanter.
Ex: I ax + by + c (a x plus b y plus c) är x och y variabler
medan a, b och c betraktas som konstanter.
Termer. En term är en variabelterm om den innehåller en eller
flera bokstäver som står för variabler. Andra termer är konstanttermer.
Ex: I 5x2 + 3y – 4 är 5x2 och 3y variabeltermer och –4 en
konstantterm.
Ex: I ax + by + c är ax och by variabeltermer medan c betraktas
som en konstantterm.
Mer om variabeltermer. En variabelterm är en produkt av en
koefficient, som vanligen är ett tal, och en eller flera
potenser av
variabler.
Ex: I variabeltermen 5x2 är koefficienten 5 och potensen x2.
Ex: I variabeltermen –2x är koefficienten –2 och potensen x (=
x1).
Ex: I variabeltermen y (= 1y) är koefficienten 1 och potensen y
(= y1).
Ex: I variabeltermen 3x2y (tre x två y) är koefficienten 3 och
potenserna x2 och y (= y1).
Grad. Graden av ett polynom bestäms av den största
exponenten
hos någon av potenserna.
Ex: I 5x2 + 3y – 4 är den största exponenten 2 (i potensen x2).
Polynomet är av andra graden.
Ex: Polynomet (binomet) 2x + 7 är av första graden; x = x1.
Uppdelning i faktorer. Ett polynom kan ibland uppdelas i
faktorer.
Ex: Polynomet x2 – 3x kan skrivas x(x – 3) som läses ”x gånger
parentesen x minus tre”. Man säger att man brutit ut faktorn x och fått
de två faktorerna x och (x – 3).
Viktiga räkneregler
Kvadreringsreglerna:
(a + b)2 = a2 + 2ab + b2
(a – b)2 = a2 – 2ab + b2
Konjugatregeln:
(a + b)(a – b) = a2 – b2
Se vidare kvadreringsreglerna
respektive konjugatregeln.
Åter |