2. Icke-urvalsfel
a) Täckningsfel är fel som har att göra med hur bra rampopulationen (undersökningspopulationen) är i förhållande till målpopulationen.

Undertäckning föreligger när rampopulationen inte innehåller alla de element (enheter, objekt) som ingår i målpopulationen. Därmed får vissa element i målpopulationen ingen chans att faktiskt komma med i undersökningen.

Ex: Ett institut som mäter politiska opinioner väljer sina intervjupersoner med hjälp av telekataloger. Rampopulationen är de personer som finns i telekatalogerna, målpopulation är de röstberättigade. Personer utan telefon kan inte komma med i undersökningen.

Övertäckning föreligger när rampopulationen innehåller element som inte ska ingå i målpopulationen. Därmed uppstår möjligheten att element som inte borde ingå i undersökningen faktiskt blir undersökta. Dock är det ofta så att man kan sortera bort sådana element ur det urval man fått. Uttryck som ibland används är övertäckningselement (-enheter, -objekt) och främmande element.

Ex: En forskare vill veta hur de som studerar vid en viss högskola trivs. Ett slumpmässigt urval dras ur den förteckning som finns över inskrivna. Här finns risk för övertäckning: Urvalet kan komma att omfatta också personer som visserligen är inskrivna men som inte bedriver några studier.

b) Bortfallsfel är skillnaden mellan ett erhållet undersökningsresultat och det resultat man skulle ha fått om inget bortfall förekommit. Bortfallsfel kan indelas i fel på grund av individbortfall och fel på grund av internt bortfall.

Fel på grund av individbortfall. Individbortfall är de element i ett urval (vid totalundersökning, de element i undersökningspopulationen) som man inte alls lyckas undersöka.

Fel på grund av internt bortfall. Internt bortfall innebär att någon eller några uppgifter saknas för ett i övrigt undersökt element. Ett annat uttryck är partiellt bortfall.

Ex: Ett intervjuformulär har 30 frågor som alla ska besvaras. Några av de intervjuade vägrar dock att svara på en del av frågorna. Anm: S.k. känsliga frågor, t.ex. frågor om sexualvanor, politiska åsikter och inkomster tenderar att ge internt bortfall.

c) Mätfel orsakas av olika slag av ofullkomligheter, t.ex. brister i mätinstrumentet, störningar i den omgivning där mätningen görs och ouppmärksamhet eller okunnighet hos den som utför mätningen.
 
I statistiskt språkbruk talar man om ett mätfel som summan av de två komponenterna slumpmässigt (eller tillfälligt) fel och systematiskt fel.

Med slumpmässigt fel menas en sådan komponent av mätfelet som varierar slumpmässigt om upprepade mätningar görs av samma objekt. Vardagligt skulle man om sådana fel kunna säga att ”de än går hit och än går dit” men i genomsnitt tenderar att ta ut varandra.

Ex: I s.k. arbetskraftsundersökningar får de utlottade bl.a. svara på frågan hur många timmar de arbetade en viss vecka. Det kan vara lätt att av misstag glömma bort någon timme eller ange någon timme för mycket. Det verkar rimligt att anta att sådana fel i stort sett tar ut varandra.

Ett systematiskt fel är ett fel som vid upprepade mätningar av samma objekt är lika stort och varje gång går åt samma håll; samma mätvillkor förutsätts. Det är alltså en konstant.

Ex: Blodtryck kan mätas med ett instrument som vardagligt kallas blodtrycksmanschett. Denna behöver då och då kalibreras (”justeras” så att den visar rätt). Annars riskerar man att – beroende på felets riktning – få för låga eller för höga värden.

Utförligare och med fler exempel i Ordbok i statistik.

Åter